my own private idaho

Angående My Own Private Idaho kändes det som om den verkligen hade mått bra av en rejäl nedklippning. Gus Van Sant gör en massa tokerier och försöker stundtals vara sådär nyskapande och experimentell. Han vill liksom allt och hamnar i tre helt olika sorters filmer, en bra, en dålig och en sämre. Den bra delen är såklart den som påminner om senare Gus Van Sant-rullar, stillsamt filmfoto, känslofylld men sparsamt användande av dialog och med naturen som en emotionell spegel för rollkaraktärerna. Den dåliga delen, den som strävar efter att vara en nyskapande tolkning av Shakespeares King Henry har högtravande töntdialog som får Keanu att låta som om han är tagen direkt ur Bill & Ted. Det påminner om den där kackiga Romeo och Juliette-produktionen med Leonardo Di Caprio eller Shakespeare In Love med hon den där brittiska donnan. Liksom neeeej, det håller inte. Handlingen blir bara en fånig sörja av tafflighet.
Så den sämre delen som är de 'fejkade' stillbilds-scenerna när karaktärerna har sex. Det är absolut ingen bra lösning för att undkomma den heliga kameraåkningen över bröst och svettiga kroppar. Det blir liksom bara forcerat och bryter flowet i filmen något så fruktansvärt.

Men iaf, det som är bra är bra, men inte lika bra som Gerry. Nu ska jag kolla på Drugstore Cowboy.