alltså ok, man hade ju väntat på det under hela serien, men blev aningens wtf-moment i slutet där.
måste ändå säga att sorgen är inte överdrivet stor. pushing daisies var bra, men det nådde aldrig samma höga nivå som wonderfalls eller dead like me. känslosträngarna var liksom alltid väldigt ospända och det blev aldrig riktigt mer än en matineföreställning för mig. tryggt och underhållande liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar