fredag 24 oktober 2008

I <3 dokumentärer

hejhå. dokumentärer är det nya svarta!
ok, dokumentärer behöver faktiskt inte bara vara såna där trista grejer man tvingades se i skolan eller såna där platta grejer (se michael moore) som man tvingades se på en meningslös dejt med en politiskt intresserad kille. har kollat på asmånga dokumentärer den sista tiden och vill rekommendera några skojiga.

ok första dokumentären och också den absolut bästa alla kategorier inräknat är Den Sista Måltiden av Bigert & Bergström. Bigert & Bergström är en svensk konstnärsduo som gör bra grejer. Alltså det här är en dokumentär om den sista måltiden fokus är på hur den sista måltiden har sett ut historisk och kulturellt. såhär skriver de själva:
The film mixes documentary material with sculptural installations and animated graphics. The main character is the former death row chef Brian Price, who reconstructs one of the 200 final meals that he prepared during his time as inmate in Huntsville State Prison, Texas, US.
Den sista måltiden gick på svt för några år sen och har inte setts till sen dess på televisionen. Man kan köpa den på deras hemsida till en billig penning. (sjukt cheapo för att vara en konstfilm)


Sen såg jag en bra dokumentär om köttindustrin och storskaligt farmande. Namnet är Our Daily Bread (orginaltitel: Unser täglich Brot). Tysk minimalism, stram kamera på stativ och varken dialog eller monolog. Fantastiskt vackert. Fantastisk skrämmande. Totalt surrealistiskt. Se, se!


ok men det finns ju dokumentärer som inte är sjukt strama konstnärliga epos men ändå är hur fina som helst. vill att alla ska titta på Word Games, Tiles and Tribulations on the Scrabble Circuit. En fin dokumentär som följer sex scrabblemästare på vägen fram till världsmästerskapet. Älskar dokumentärer om människor som är sjukt bra på grejer som ingen annan bryr sig om. totalt rörande nörddokumentär är det här, och man blir sjukt sugen på att börja plugga anagram.


I samma anda som Word Wars vill jag rekommendera Plötsligt i Vinslöv, en dokumentär om bangolfspelare, kulturarbetare och kärleken till fåglar av alla de sorter. Visserligen har du antagligen redan sett den då den är en sjukt populär svensk dokumentärfilm, men om inte är det värt en koll. Ok. Den är är exploaterade, men skitsamma, säg det till Diane Arbus liksom. Särlingar är alltid intressant.


Sen är jag helt fast i Errol Morris dokumentärer, alltså jag kan inte enbart säga en för alla jag sett har varit mer eller mindre fantastiska. (ovan är Mr. Death, sjukt bra om en dude som bygger elektriska stolar och förnekar förintelsen). Saker värda att kolla upp är i alla fall hans First Person-grejer. Korta dokumentärer med ämnen som tex. uppstädningen av mordscener, gigantiska bläckfiskar, freakshow-museum, seriemördar-groupies och andra spektakulära grejer. Spännande med Morris är att han använder sig av en filmteknik (Interrotron) där den intervjuande tittar in i en teveskärm där en live feed av Morris själv visas. Teveskärmen är placerad precis vid kameran så som åskådare får man ögonkontakt med den intervjuade. Spexigt värre!
Till skillnad från Plötsligt i Vinslöv är ämnet och subjekten visserligen sära över all rim och reson, men det känns bättre när det är så uppenbart tydligen att mest sär är Morris själv.


Sen tycker jag ju om Herzog och Kinski och jag älskar Fitzcarraldo. Om man är som jag måste man se Herzogs dokumentär om inspelningen och hans relation till Kinski. Titeln säger kanske allt - Mein Liebster Feind (My best fiend). Hehe. Att säga att det är mycket arghet och galenskap är en grav underdrift. Statisterna i filmen kom faktiskt fram till Herzog vid ett tillfälle och erbjöd sig att döda Kinski så jobbig som han var.

ok. nu pallar jag not mer. ska dricka lite vin och sen spela scrabble. mitt snitt är på 310 föresten. Ge mig gärna tips om bra dokumentärer, vill se mer bra.

1 kommentar:

maya sa...

haha, Kinski hade dessutom sin egen designer-garderob med sig, som han prompt insisterade att bära i filmen. Kinski var galen på rätt sätt.